Jag ska plåga dem till bristningsgränsen, sedan le och knuffa dem över kanten

19:30 skrek båda barnen utan stopp, över allt och inget. Båda bad om att få lägga sig. Klockan är nu 22:07 och ett av barnen är ännu vaket, den andra somnade nyss.

Jag smider hämndplaner efter att ha smitt mordplaner. Jag ska, när barnen är tonåringar, väcka dem minst en gång i timmen och sedan tvinga upp dem före fem varenda jävla morgon. Jag ska springa ut och i i deras rum på kvällarna, framför allt om de bett om att få vara ifred. Jag ska smeta tandkräm på deras kläder, kissa i deras sängar och skrika i deras öron oavbrutet i timmar - bara osammanhängande idiotsaker. Jag ska berätta för dem varje gång jag behöver gå på toa och sedan skrika åt dem att komma och titta på mitt bajs! Jag ska hoppa i deras sängar medan de sover och störa på alla möjliga sätt någonsin påkomna om de har flick- eller pojkvänner hemma de eventuellt vill ha en ostörd härlig stund med. Lägga mig under täcket tillsammans med dem och diskutera mönstret i taket. De ska plågas till det känns bra i min själ igen!! 

Allt har egentligen alltid gått så lätt för oss. Bortsett från depression, sömnlöshet, svackor i relationen, självmordatankar och fantasier om att mörda spädbarn. Det har aldrig strulats speciellt mycket med mat, tandborstning, på- och avklädning (förutom tvåan som vi behövt ha i bensax periodvis) eller nattningar. Men nu. Senaste veckan/veckorna;

Det ska kissas och bajsas och läsas och drickas och vändas kuddar och slåss och pratas och fan och hans moster. Ettan har fått flytta in i sitt rum igen för vi är så jävla irriterade på honom både jag och hans far. Tvåan går inte att ha där inne ensam för han ska då vara med mamma, är han med mig ska han vara med pappa. Det är som att det flyttat in idioter i mina barn, mer än vanligt. Denna kväll har liksom tagit priset. 19:30, två aptrötta barn. Till nu 22:16 - båda somnade nyss. Vad fan är grejen?

Det började med att ettan prompt skulle ha den bok tvåan hade. Nåt vi är så fruktansvärt trötta på att det står oss upp i halsen. Båda barnen hittar på skit enbart för att bråka, har gjort ett tag. Typ ett år eller nåt... Nej men, ändå. Efter att vi båda vrålat åt ettan att fan ge sig nu (ja, vi är slutkörda - ettan har växtvärk på nätterna och tvåan astma, igen) åkte han in på sitt rum där han visserligen höll igen truten men inte sov. Tvåan......... Denna finne i röven. Plötsligt kissnödig. Han som inte någon annan sekund på dygnet vet om han är kissnödig eller ej. Kissa blöjan? Nej nej. Pottan. Han upp och iväg. Detta efter att han återvänt till mig efter ett snabbt besök i sin säng där han ABSOLUT behövde få sova just inatt! Väl på toa så börjar han gasta och hojta om papper i röven (fast han sa rumpan). Då måste ju jag gå dit och se vad han sysslar med... "Jag bara torkar snoppen lite" säger han och gör mycket riktigt det. Jag bröt ihop, av skratt. Jag liksom orkade inte ens vara förbannad mer. De driver mig till vansinne. Pappa har åkt på träning...

Ettan följer med in till oss. Jag skrattar ännu så jag gråter. Barnen med orolig min undrandes om de också ska skratta eller gråta. Tvåan ligger plötsligt på golvet och "tar bara på sig blöjan lite. Jag började Gökboetgarva än mer. Han är en idiot alltså.


Jo vi har snutit oss ungefär två toalettpappersrullar denna afton också...

Ettan hakar på och snart Gökboetgarvar vi alla tre. Vi kryper ihop tillsammans och allt är sådär film-mysigt, sådär så som folk målar upp livet med barn. Barnen pratar om diverse atteraljer pappa har i rumpan (mycket sånt prat nu) och jag försöker att inte åter hamna på den där platsen där jag smider mordplaner av två dementa tomtar storlek äpple. Då brakar det åt helvete. Ettan arg för att tvåan har ben. Som att den saken liksom går att göra nåt åt just nu? Tvåan ska inte ha täcke. Ettan ska ha filt. Tvåan ska ha samma filt. Ettan ska inte dela med sig fastän filten kunde täcka hela jävla Grönland vid behov. Tvåan blir bajsnödig igen. Ettan ska ha juice. Ettan ska verkligen ha juice. Ettan hotar med självmord om han inte får juice. Mamman hotar att hjälpa honom med sitt självmord om han nämner juice igen. Tvåan som nu glömt att han är bajsnödig ska vända kudden ettan ligger på. Helvete heller att han ska menar ettan och slår tvåan över näsan. Tvåan svarar med att böla om sin näsa och ettan kommer återigen på att tvåan har ben som ettan hatar!

Jag sätter mig upp likt en demon uppvuxen ur jorden enbart för att sprida skräck och vrålar att jag fan haft nog nu och borde kastat ut dem för längesen! Jag tar tvåan och kastar han i ena hörnet på sängen och ettan i andra. Jag meddelar dem att hör jag ett jävla ljud till om nåt alls så flyttar jag hemifrån och så får de klara sig utan sin mamma!! Vilket förmodligen i detta läge egentligen vore bäst. Ettan somnar. Tvåan leker med sina tår.

Här börjar jag planera min hämd. Tvåan kryper nära och somnar. Jag har fortfarande lust att flytta härifrån. Men är ganska nöjd med att tvåan kissade på pottan ändå... Och fortfarande inte ett ljud om att ha napp.

/My


Anonym

Jag hörde någonstans att en helst ska lägga barnen innan de blir övertrötta och allmänt jobbiga. Att många startar nattningen för sent tydligen. OBS! Detta pratar vi ibland om i vår familj men är väldigt dåliga på att testa i verkligheten. Här är vi nämligen alltid sent ute - med allt. Jag har därför ingen koll på huruvida det faktiskt funkar eller ej😃.

Svar: Jag hörde också det, men jag tror verkligen inte att vi är för sena... Eller så är det precis det vi är! :/ Haha! Alltid ett gissande kring sina barn!
My

Marie Jensen

Åh vad jag älskar dina inlägg!! Alltid skönt att höra att nån annan har det värre än en själv ibland ;-) sista veckan här hemma har varit vidrig efter att vi upptäckt att vi fått in råttor i huset (igen) :'( och tjejerna vägrar att somna i sitt rum.. Till skillnad från er klarar jag inte samsovning (har klaustrofobi, får riktig panik av att ha barn på varje sida om mig) så sitter nu i soffan och halvsover och får ångest när jag hör råttgnag och spring i väggarna :-( kommer verkligen att sakna dig när du slutar blogga, det kommer kännas som ett litet hål i hjärtat.. Kan du inte skicka månadsbrev eller nåt istället ;-)

Svar: HAHA!! Tack!! Och jag håller med, älskar när andra ba har ett helvete så jag känner mig mer nöjd med mitt :P Hoppas ni fått ordning på väggarna! Låter inte alls roligt. Hmm... Kanske du har Instagram? Där finns jag också som Pseudomamman. Men jag godkänner inte alla så skulle vilja du meddelade mig vem du är isf :)
My

Lina

Der där med månadsbrev var ju en lysande idé! Jag kommer också sakna dig o undra hur det går för er o era fina ungar. Såg att du haft en helt fenomenalt vidrig dag igår - all styrka o kraft till dig!

Svar: Jag kommer vara kvar på Instagram - Pseudomamman även där :) Och tack!
My