En sista gång till er som saknar läsförståelse:

Ni det ej berör kan skippa inlägget. Jag är bara fruktansvärt less nu.
 
Ni gör mig irriterad och helt ärligt - klarar ni inte av att läsa VAD som står så kanske ni ska sluta läsa överhuvudtaget.
 
1 - Jag har ALDRIG ALDRIG ALDRIG sagt att förskolan är en dålig plats för barn. Förstår ni det nu? Jag har bara sagt att hemma eller andra alternativ till omsorg där det är bättre miljö, lugnare tempo och fler kontinuerliga vuxna som kan se barnet är bättre. Detta är inget jag liksom hittar på utan faktiskt är "påhittat" av diverse barnpsykologer, barnläkare och stödjs också av utvecklingspsykologi. Ni är helt fria att googla detta själv, det är inte alls svårt att hitta men nedan ska ni få lite hjälp, men bara lite - det finns MASSOR att läsa.
 
Nu ska jag förklara barnets utveckling med hjälp av Hwang & Nilsson (2015) Utvecklingspsykologi. Vid 6-7 månader känner ditt barn igen vissa personer och förknippar dessa med antingen behagliga eller obehagliga saker. Detta stadie, som sker mellan 7 månader och upp till 2 års ålder, består av aktivt kontaktbeteende mot vissa utvalda personer (det är här man lätt kan börja känna sig ganska trött på sin unge). Barnet börjar att protestera när deras anknytningsperson lämnar det - barnet gråter. Väl känt från inskolade barn (och enligt en del pedagoger på HFN och flera andra platser förskolan diskuteras så ljuger man för föräldrarna och säger att barnet slutar gråta direkt de går utanför dörren. Jag skulle vara fly förbannad om pedagoger ljög om en sådan sak för mig). Gråta när man går kan barn också göra innan halvåret men då kan generellt vem som helst avleda barnet och göra barnet lugnt igen, det går inte nu (och fungerade inte heller innan på mina barn). Nu vill barnet ha en specifik person. Det betyder att barnet önskar och vill att denna person ska återvända till det..... Och här, mitt i denna viktiga del av att lära sig sociala koder och samspel lämnar vi, de viktigaste anknytningspersonerna i barnets liv, iväg barnet med för det främlingar och kommer faktiskt inte tillbaka när barnet ropar. Och så ska ni övertala mig att det är bra för barnet? Mja, sorry. Inte för mina barn i alla fall. Målinriktare relationer börjar ett barn med efter två års ålder. Då klarar barnet bättre av att öka avståndet till den vuxne som det knutit an till. Det är då mina börjat välja att sova borta. Barnet blir också skickligare att samspela med andra barn och vuxna. Barnet klarar också bättre av att inte få sina behov tillfredsställda direkt och har mer förståelse för att anknytningspersonerna kan försvinna men faktiskt kommer tillbaka. Ett yngre barn än så förstår inte det.
 
"I dag är barngrupperna ofta oroande stora och pedagogerna för få samtidigt som många små barn både lämnas tidigt och hämtas sent. Då får förskolan en direkt negativ inverkan på det lilla barnet, menar Kihlbom. För en ett- och tvååring är nämligen tryggheten och anknytningen till en vuxen fortfarande det allra mest centrala och om inte den tillfredsställs finns en risk att barnets utveckling hämmas, säger han."
 
"Varje litet barn måste helt enkelt ha en vuxen att knyta an till, någon som hela tiden har både kraft, tid och energi att svara på barnets kontaktsignaler. Annars är chansen mindre att barnets utveckling får förutsättning att frodas och växa. För hur kompetent en 1,5-åring än må vara, tillägger Magnus Kihlbom, går det inte att komma ifrån att det viktigaste för barnet är att en välkänd vuxen snabbt kommer till undsättning när barnet till exempel trillar från en stol."
 
Från: Små barn far illa i förskolan.
 
Därför, och med stöd av en hel del annan forskning från bland annat Tyskland och Norge (Sverige verkar sjukt ointresserade av att veta hur barn i förskolan mår), går det icke att övertala mig att barn under två år har behov av förskolan. Barn under två år har generellt exakt samma behov nämligen. Men deras föräldrar kanske har inskolningsbehov - och förskolan är ingen farlig plats om det är en bra verksamhet (vad nu det innebär), men att vara hemma är bättre förutsatt att hemma såklart är en bra plats att vara på. Jag rekommenderar er att läsa "Förskola för de allra minsta - på gott och ont". Det finns en orsak till att barn gråter när de lämnas. Och ja - varför inte ha dåligt samvete för det? Är inte det sunt? Är det vi vuxna som ska må bra eller barnen? Jag har lyxen att förmodligen kunna lämna barn som inte gråter, och gör mina det blir det ingen förskolestart förrän vi måste och då kommer även jag lämna gråtande barn och faktiskt bära mitt samvete, och barn som är gamla nog att förstå. Att inte alla har den lyxen, eller väljer bort den, förstår jag och jag har aldrig lagt en värdering i det heller. Men sluta säga att det är bra för barnet tack, framförallt i mitt forum samtidigt som ni vräker ur er att mina barn blir underutvecklade hemma. Ni har fel, ordentligt fel, och det är inte bara jag som säger det utan jag har stöd för det också.
 
2 - Mina barn ska skolas in. Oroa er inte för deras framtid, ni har nada med den att göra.
 
3 - Återigen finns det inget ni kan länka till som jag inte redan läst. Att frångå normen och min egna tro och plan var inte lätt. Det val vi gjort är baserade på forskning, fakta, utvecklingspsykologi och instinkt.
 
"Innan ettan kom var det piece of cake. Jag skulle amma klart och sen återgå till jobb - JAG skulle minsann INTE vara hemma heltid med någon unge! När sedan dagarna var slut skulle ungen på Förskola, direkt. Den (innan vi visste kön) skulle ställas i kö sekunden den ploppat ut ur min kropp - fast det sa aldrig "plopp"."
 
Skrivet av mig 7/11 - 2013
 
Vidare i det inlägget:
 
"Anknytning är väldigt viktig, framför allt upp till 3 års ålder. Det är egentligen så enkelt, så varför har det blivit svårt att förklara eller att förstå?"
 
"Jag har stött på föräldrar som vill vara hemma men faller för trycket, för de hör att det rätta är att barnet är på förskolan. Såklart?! Föräldern törs inte tro på sig själv."
 
 
Från: Kvalitetstid är mitt värsta ord.
 
"Barn under 3 år är inget gruppbarn, de har inte kommit dit i sin utveckling och har ett begränsat utbyte av andra barn, det lever i sin egen lilla värld. De behöver en vuxen nära sig som de kan krypa upp och tanka hos. Vi vet att nära känslomässiga relationer är viktiga, att bli sedd. Grundförutsättningen för allt är faktiskt anknytning med allt vad det innebär. Det är så viktigt för den personliga tryggheten och självkänslan."
 
Från: Barn under tre år behöver en vuxen nära sig.
 
5 - Inget av ovan säger att förskolan är en skadlig plats för barn, inte heller jag. Sluta insinuera att jag så gör. Allt ovan säger, och jag, är att barn absolut mår bäst med sin anknytningsperson om denne är välfungerande. Bättre än på förskola.
 
6 - Mina barn skolas in nu, i lagom ålder för att klara det enligt oss med stöd av bland annat ovan, just för att inskolade barn klarar skolsituationen senare bättre - jag vet det också även om det kanske kändes som en triumf att klicka in länkar till sådan forskning. Jag är nämligen, som nämnt innan, påläst. Men om barnet missat sina första 3-4 år på förskolan gör det inget. Och den där skillnaden som Skolverket gärna påvisar är bevisad enbart gälla en viss tid, den är sedan helt utjämnad.
 
7 - Problemet jag ser är alltså inte ATT små barn skolas in utan ATT vi tror att de måste det så till den grad att vi gör det även om vi inte behöver (det där jag gång på gång nämnt fast ni inte verkar förstå) OCH att förskoleverksamheten på många ställen brister. Vi letar inte förskolor med 15 barn per grupp och 2,5 pedagoger, om turen är med dem den dagen, direkt.
 
 
 
Var det verkligen så svårt att förstå VARFÖR jag valt det jag valt och att det inte på något sätt går nöd på mina barn, att förskolan inte alls är behövlig för varken stimulans eller utveckling för ett barn i mina barns åldrar och att jag verkligen aldrig sagt att förskolan är en dålig plats för barn att vara på (fastän det finns en hel del forskning om beteendestörningar hos barn som korrelerar med stressnivåer och timmar på förskolan - går också bra att googla)? Är det verkligen så svårt att förstå att jag förvånas över att vi tror att förskolan behövs för barnets utveckling innan det är tre år gammalt med tanke på hur ni beter er på min blogg...?
 
 
Från och med nu blockeras ni om ni provar missförstå mig med vilja igen.
 
Mvh, Asless