Egna slutsatser

Förr var allt han sa resultat av det vi sagt, mer upprepning. Idag drar ettan egna slutsatser och jag har aldrig skrattat så i mitt liv.

Tvåan rispar ettan med en köttkniv, alltså en bordskniv som är ganska vass. Ettans slutsats är att tvåan tyckte att ettan såg ut som ett äpple. Det är därför han "skärt" (som ettan säger) i ettan. Det bästa med allt detta är att ettan själv listar ut orsaker till att saker sker. Det värsta är att han var helt allvarlig och riktigt olycklig över att hans bror misstagit honom för ett äpple medan hans mor bröt ihop av skratt. Jag bara kunde inte låta bli att skratta. Jag skrattade så att tårar kom. Jag fick sedan be om ursäkt, såklart.

Ettan drar liknande slutsatser om många saker. Postbilen kör för fort utanför oss för att den som kör behöver åka hem och bajsa. Ettan tycker att den som kör postbilen ska låna våran toalett. Ettans slutsats om varför tvåan kissar på golvet är att tvåan tror att golvet är toaletten. Ettan har ett himla jobb med att försöka förklara för tvåan, varenda dag, skillnaden på toaletten och vårt golv. Ettans slutsats om varför tvåan är rädd för ballonger är att tvåan tror att ballongen ska äta upp honom eller sprängas. Vilket säkerligen stämmer. Saker han inte hört från oss utan listat ut själv.

Tvåan upprepar. Ettan tänker själv. Det är vad ett års skillnad gör. Jag hade ingen som helst aning om att treåring var en komiker utan att veta om det själv!


Något ettan ofta frågar oss om är myror. Peppar ser ut som myror och tydligen även uthällda linfrön på vår matta. I sommar ska vi minsann utforska myror tillsammans!

/My