Drama

Jag vill inte bli indragen. Jag är så trött på människor och situationer där drama skapas helt i onödan, ni vet när man känner hur människor letar efter drama istället för att bara låta gå och gå vidare. Därför sades vänskapen upp med en gammal vän från gymnasiet, jag bara orkade inte med hennes jakt på att få vara arg/sur (eller vad som nu jagas). Det där vridandet av andras ord för att då till en dispyt. Därför börjar jag också tveka inför jobb.

Det är fantastiskt roligt nu när jag är lite varmare i kläderna. Jag drömmer om mer ansvar och att få lära känna de jag är omvårdnadsansvarig för bättre. Men jag skyr en del av det. Den där delen där A kommer in och berättar vad B gjort, strax efter kommer B och pratar om A och rakt på det kommer A in igen för att berätta att A minsann vet att B kom in men vill bara försäkra mig om att det B sa inte stämmer. Den där delen där C ringer till jobbet enbart för att berätta vad D gjorde igår! Den där delen där en plötsligt står inför att behöva informera chefen om nåt som skett och en känner sig som en skvallerbytta fast intresset att skvallra egentligen är noll men om chefen inte vet hamnar chefen lite på pottan. Där det låter lite som att en försöker skydda sig själv fast en egentligen varken är orolig över att hamna i dålig dager eller för att andra ska tro en gjort fel.


Jag har fått en rad på tavlan för våra arbetstider. Jag har fått ett fack, inlogg till allt, ett eget skåp och min namnskylt. Jag ska få omvårdnadsansvar för en specifik avdelning (eller delar av en) och jag är omtyckt av i alla fall några av de jag arbetar med (som alltså uttryckt det). Jag trivs och gillar det. Det är roligt och jag kanske en dag kan tänka som andra duktiga sjuksköterskor inom äldreomsorgen. Men jag vill inte. Alltså verkligen inte. Varenda fiber i min kropp skriker i protest mot att dras in i drama. Vi är vuxna människor. 

Vi får se. Jag behöver feedback på dagens mail till min chef. Jag behöver förstå att hen förstod mig, eller att jag får förklara det som missförståtts. Sedan vill jag bara vidare i min karriär där få vara utanför, inte dras med i det några få skapar. Alla arbetsplatser har dem, i de flesta sociala situationer finns det någon som bara letar "bråk". Så är det ju. Dessa fanns på min tidigare arbetsplats, de finns i den klass jag gick i till för bara några dagar sedan och de finns bland mina bekanta. Det känns i luften när man träffar sådana. Men jag hade verkligen bestämt mig för att inte dras med, vara neutral. Idag blev det svårt. 

Bah!

/My