Magen

För nästan ett år sedan blev jag inlagd på sjukhus pga oklar buksmärta och man fann ingenting. Jag kunde inte äta, jag mådde illa och jag hade ont. Jag drog ner på gluten och socker och blev bättre. Men nu är det tillbaka.

Det smög sig på i helgen men jag har känt av det i över en vecka. Molande smärta i mellangärdet, strålande ut mot ryggen. Magen svullnar och matlusten tryter fastän jag är så hungrig att jag går av på mitten. Illamående och trött. Förra gången blev det slutet på amningen. De läkemedel jag fick skulle inte tvåan få i sig och det fanns inga andra alternativ. Denna gång ammar jag i alla fall inte men jag kan inte heller nåt riktigt göra. Det är ju liksom inga fel på mig.

Oro? Stress? Nej. Fast kanske? Vem vet? Alltså vi har ju mycket att göra och veckorna är ganska planerade nu i och med att även jag jobbar två av dagarna men det känns bara positivt kring det. Livet rör på sig efter att ha stått stilla ganska länge och det tunga molnet, studierna, pausade jag och även det kändes positivt. Inget jag tänker på ger mig en negativ känsla och nåt som skapar oro och stress, även omedvetet, har för mig en negativ känsla kring sig.


Jag trodde att problemet var löst i och med att vi rensat gluten och laktos. Jag hade inget på prover som visade på intolerans mot nåt av det men jag tror ändå alla mår bra av att skippa sådana ämnen, och tvåans tics kommer och går beroende på vad han ätit... Gluten tar lång tid att lämna kroppen när det väl intagits, men skillnaden syns tydligt. Jag kan bli så trött och matt av sådana här diffusa skitsaker som tar ganska mycket energi av mig. Att känna att en behöver sova mitt på dagen trots 10-12 timmar OAVBRUTEN sömn nattetid är ganska enerverande, dels för att det inte är normalt (inte jag) och dels för att mina barn absolut inte sover dagtid just nu. Tiden för det finns inte, och det är inte bara en liten känsla jag har utan en kvävande "somnadärjagstår-känsla". Den tar över allt. Sambon gav mig en känga för att jag frossade under en filt sovandes efter vår dag ute i söndags... Han tog tillbaka den när jag blev klar med att det fan är magen som strular, igen.


Jag får helt enkelt se vartåt det brakar denna gång. Sist satt det i i flera veckor, månader. Jag kunde ju slutligen inte riktigt lämna huset på grund av toalettbehov och jag gick ner en del i vikt, tur en inte är undernärd. Jag tror verkligen på teorin om att ha lite extra så en har att ta av när en blir sjuk! Jag har förklarar för ettan att mamma har ont i magen och han minns att mamma fick bo på sjukhuset lite sist magen gjorde ont... Han har tagit hand om mig på dagarna. Min älskade lilla varelse.

/My
Marie Jensen

Har du kollat sköldkörteln? Trötthet och trassel med magen är ett par symptom på hypotyreos.. Hoppas du kryar på dig snabbt iallafall 👍

Svar: Kollad! Fanns inga felvärden där heller! Jag är kärnfrisk, men dålig ✌🏻️☺️
My