Det där med pottan

Förra sommaren var vår etta torr dagtid. Ibland också nattetid. Han gick på pottan. Sedan hände nåt och han slutade. Vi har sedan dess "kämpat" på med att få honom torr igen. Det går sådär.

Ettan har en enorm integritet. Han visar starkt missnöje när det gäller saker kring hans kropp och han är inte barnet en bara bestämmer över, så som folk generellt uttrycker sig. Bestämmer en över ettan får en större bekymmer än om ettan får ta saker i sin egen takt, för att beskriva det enkelt. Så vi tar det i ettans takt och sedan en tid tillbaka har han åter själv spontant börjat be om pottan. För att sedan sluta. För att sedan börja igen. För att nu be oss byta blöja varje gång han kissat......


Men så har vi plötsligt, igen, en period där han nöjer sig med att inte ha blöjan. När det till och med är lite roligt att få ha kalsonger/trosor. Vi har några med Bamse på, några med dödskallar på (som ettan alltid sagt är farfar?), några med popcorn på och några med ränder på. Ettan väljer och sedan kör han hela dagarna, när det passar honom, i kalsonger. Igår råkade det komma bajs i, något ettan tyckte var enormt förnedrande och jobbigt. Tårarna bara rann. Han är också en hejare på att hålla sig... Det finns en jätterisk för förstoppad etta om vi pressar för hårt.

Egentligen vill jag bara ta av honom blöjorna. Han kan och vet när han har behov. Jag är så trött på blöjor och blir lite irriterad av hans sätt, på något vis. Men... En gör inte så mot ettan helt enkelt. Så är det bara. Punkt slut. Det vore ett enormt övergrepp och skulle med säkerhet inte alls fungera speciellt bra. Jag hade inte heller velat att någon plötsligt en dag sa åt mig att jag inte längre får kissa eller bajsa på toaletten som jag är van vid... Så vi kämpar på och erbjuder honom kalsonger/trosor. Gör det till en positiv grej. Påminner om pottan (fast jag ser helst att han börjar med toalett direkt, pottor är äckligare än blöjor tycker jag) och gör ingen grej av kiss eller bajs på fel ställen! Farmor och farfar är med på tåget - det går ganska bra!!

/My

Det är tungt

Min kropp är svag. Min starka innan-graviditeter-kropp är så svag att jag lider helveteskval efter en fysisk dag på jobb. Min rygg tar mest stryk. Allt på grund av de delade magmusklerna.

Men så är det. Yngsta ungen är snart 1,5 år gammal och jag har inte gjort enormt stora ryck för att få ihop dessa magmuskler, och ärligt tror jag inte heller att det går utan en operation. Jag får i princip ner min knutna näve i magen, utan motstånd. Det känns i kroppen i alla fall detta butiksarbetande. Bära varor, klättra, krypa och timmarna i kassan. Jag bedriver något form av krig mot stolen i kassan. En sån som är ergonomisk och lutar lite framåt (stolen alltså, inte kriget)... Så en glider av, hela tiden. Om en glömmer sätta upp fötterna på fotstödet, som jag gör. Känns som att åka ofrivillig kana i två timmar samtidigt som en ska hålla koll på PLU-nummer (som det så fint heter), kunder, pengar, knappar OCH se respektabel ut. Det är ungefär lika lätt som att gå ut och gå en timme samtidigt som en drar in magen, skjuter bak axlarna och sträcker på nacken... Det där som behövs för att få ihop magmusklerna. Det ser lite, uppstoppat ut. Det är omöjligt men ändå försöker jag.


Jag tror att det går bra i alla fall. Jag får beröm och jag har hela tiden saker att göra. Vad jag sedan gör är en annan femma, och om jag gör rätt. Det är svårare än jag trodde det här med att hålla en butik rullandes. Att bara se skillnad på palsternacka och pepparrot. Otroligt svårt. Eller att minnas alla PLU-nummer på wienerbröden jämfört med munkarna och skillnaden på ett matbröd och ett matbröd... Jag blir galen! Förmodligen är jag skyldig COOP lite pengar, de där bröden lär jag inte få rätt priser på men inga kunder klagar så dyrare lär det inte ha blitt för dem. DÅ säger folket ifrån! Annars inte.

Fem dagar arbetade i juni månad. Det räcker gott för både mitt huvud och min ömma kropp. "Det du tjänar idag har du aldrig tjänat på en enda dag i hela ditt liv" sa min älskade sambo när vi åkte in till jobbet idag. Som sjuksköterska hade jag 24000kr/mån. OB-tilläggen är skämt inom vården och att jobba helger gav därmed inte ens lön för mödan. Annat är det inom Handels som bedriver 100% OB söndagar. Vad min timlön än är numer så var den dubbelt så stor idag, alltså har han rätt. Över 200kr/timme har jag aldrig tjänat förr. Det, och att slippa ta hand om disken hemma, gör definitivt min ömma kropp och trötta hjärna lite mer motiverad. Lite mer okej med att ha slagits med den där stolen i flera timmar  eller bara helt förlorad i bröd-PLU-världen.

Men jag måste ta tag i min kropps svaga punkter. Ack så ofta jag sagt det och så sällan jag gjort det!

/My

Dödslördag


Här ligger jag och vrider mig i magsmärtor. Mensvärkar. Jag blöder som en stucken gris (är inte det uttrycket obehagligt egentligen?) och värkarna känns som förlossningssmärtor. Det är som att jag bara väntar på att få börja krysta nu, få ett slut på skiten. Men några krystvärkar lär det inte bli och OM det blir såna behöver jag nog åka in akut... Jag är ganska ogravid nämligen.

Barnen hämtades av farmor och farfar. Jag klarar inte av att ta mig dit och de har det bättre där än hemma hos sin smärtpåverkade mor om än vi hade kul trots allt, jag hamnade ju på golvet med dem. Mer piller i magen och försök till att hitta en ställning det smärtar mindre i. Ja, det blir helgens fokus! Tack Gud för mensen. Det var verkligen en klok uppfinning. Vad straffade du männen med? Skäggväxt? Verkligen jämställt!

/My