Pseudomamman

Det känns lite knöligt
Ingenting fel på mig säger sjukvården. Trots det vrider sig magsäcken 14 varv vid måltider och den molande smärtan är konstant närvarande, ibland ökande och ibland sjunkande. Kanske det är min diastas (glipan mellan magmusklerna)? Kanske det är någon allergi/överkänslighet? Kanske det är psykiskt? Vi säger IBS.


Den största av alla slaskdiagnoser någonsin. IBS innebär, i praktiken, att min smärta och mina problem är äkta men sjukvården hittar inga fel på mig och därmed får jag fortsätta leta själv. Vi har i alla fall uteslutit gastrit/synlig cancer från magsäck och stenar från galla. I desperation har jag nu börjat med mina antidepressiva, tänker att är det bara i min hjärna jag har så ont i magen att jag inte får i mig mat så kanske pillerna hjälper. Tvåan har inte klagat på amningsstoppet alls, det blev naturligt när jag inte funnits där i veckan och min sambo nattar. Vidare fortsätter jag äta magsyrehämmare, för skydd. Sen? Vet inte.

Gluten, laktos, vete, socker, fruktos...? Stress? Tankar? Irritationen på de nya grannarna som beskurit vår Lönn utan att fråga (och Lönn beskär man INTE sommartid/vid värme). Blir ett besök dit imorrn. Psyket? Är det bara det som spökar. Avslappningsövningar? Mer barnfri tid? Återgå till jobb? Skola in? Sova bättre? Sluta plugga? Lägga ner Internet?

Frågorna är i alla fall fler än svaren!

/My
Kristina

Nej usch! Det där var ju svaret man inte vill ha! Har inget direkt uppmuntrande men jag lider så med dig. Ibland känns det bara som att livet bara bråkar och orsakar hinder för en :-(

Svar: Ja verkligen! Jag som ALDRIG var sjuk förr tycks ha nåt bekymmer med nåt i princip hela tiden numer. Psyket spelar nog in en hel del där, och alla barnbaciller! Ännu vet ingen vad som är fel, ännu har jag problem. Får se vad som kan göras åt saken i framtiden!
My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress