Pseudomamman

30
Jag landade på 30 vagnar (men jag tror dock att någon försvunnit i listan jag har...) och Kronan Sulky/S blev den sista.

(null)

Den är inte fantastisk att gå bakom. Jag är 168cm "lång" och slår ibland i bakaxeln. Den är inte heller fantastisk att häva pga det rätt så korta handtaget och suffletten hamnar lite långt fram även fullt bakfälld så jag tycker att det är svårt att se trean där framme. Dessutom är varukorgen löjligt liten.

Å andra sidan är den bara 53cm bred och kan köras mellan stolsraderna på en buss (jag har gjort det). Den tar 20kg i sitsen och den blir liten fälld samt står på hjulen fälld vilket är guld när man ska packa in och ur bil när det regnar, eller bara råkar vara vår eller vinter. Suffletten är guld; lång och stor med en enorm lucka för luftgenomströmning som man dessutom kan använda som tittlucka när man kör med suffletten helt utfälld. Tyvärr är det dragkedja vilket alla mina tre barn vaknar av om man rör, men man kan inte få allt här i världen. Istället ingår ett myggnät i en ficka uppe i suffletten!

(null)
Man kan köpa Kronans egen footsack till men jag använder Cab-on som är vind- och vattentät med fleecefoder i. Den köptes och syddes till min Bugaboo Donkey år 2014 men har passat alla andra vagnar som passerat mitt hem också. Helt fantastisk!

Bygeln är rätt hög så även ett "för långt" barn ryms rätt bra där under. Det är min tredje Sulky/S så jag har haft större barn sittande i än den här minimänniskan på inte ens 9,5kg och 75centimeter trots sina snart 18 månader. Sulky/S drabbades av en del barnsjukdomar när den kom i december 2014. Kronan hade stora problem med framhjulen på den första modellen och till 2016 ändrade man chassit där man kortade av det för stabilare framhjulsupphängning. Innan det vittnade folk om att framhjulen helt enkelt gick av/vek sig vid belastning. Min första Sulky/S köptes december 2014 och ingick i de vagnar där framhjulen byttes ut, helt gratis. Tyvärr har dock problemen hängt kvar, om en ska tro på medlemmar i gruppen Barnvagnar! på Facebook.

(null)
Övre bilden är från 2018 och undre från 2015. På 2018 kan man se att staget som förenar höger och vänster sida av chassit (där också varukorgen sitter runt) sitter i fästet för framhjulet medan det 2015 sitter i metallen bakom framhjulets fäste.

Sulky/S har idag, enligt medlemmar på Facebook, problem med sneda chassin samt vobblande framhjul. Exemplaret jag fick hem förra veckan gick inte att köra alls tom (alltså utan passagerare) pga extremt vobblande framhjul, något jag såklart hoppades inte skulle hända men var väl medveten om. Kronan skickade snabbare än snabbast ut o-ringar som direkt avhjälpte problemet, Kronan har alltid haft extremt bra service. Jag förstår inte varför de inte bara direkt skickar med dessa eller för den delen monterar dem själva och låtsas som att det regnar. Nu är vagnen istället något trögstyrd men jag kan leva med det, dessutom kommer den känslan avta efter en tids användning. Utöver det gnisslar den och behöver smörjas... Absolut nåt man kan irritera sig på när man köper sprillans ny vagn men med 30 vagnar i bakgrunden varav denna är min (minst) sjunde/åttonde sprillans nya så vet jag att det inte är ovanligt. Vagnarna lagerförs ju (inte av alla tillverkare men många) och kan då ligga några månader (även år för tillverkar utan årsmodeller) och blir ju såklart "torra" av detta. Jag har inget problem med det. Dessutom finns flera rörliga delar - såna låter och ändrar ljud efter väderlek på det. Deal with it.

Så this is it liksom. Trean är i alla fall mer nöjd nu än i Britax Go Big och så länge inga fantastiska priser på Bugaboo Buffalo, Bee eller BabyJogger City Premier dyker upp på Blocket så är det också så. 30 vagnar (är nog fler egentligen) på tre barn får helt enkelt räcka. Nu ska jag bara städa vår "garderob" så att denna ryms att köras rakt in så slipper vi äntligen, efter fem år, ha en vagn stående som inredningsdetalj. Jag måste erkänna det - lite skönt är det ändå! Dessutom får vi plötsligt mer plats för annat bråte när jag utöver tömt vagnförrådet (har bara tre vagnar plus cykelvagn hemma nu) också tömmer på tillbehören. Det är åkpåsar, sittdynor, footsacks, reflexer, bygeltyger, filtar, täcken osv osv osv osv osv ungefär för alltid...... Nästa vagn jag rullar är förhoppningsvis nåt barnbarns för jag hoppas ju på såna men mest hoppas jag på att kunna lägga mig i vagnvalet även där!

/My



Social ångest, igen
Jag har skrivit om den flera gånger men nu har det varit ett tag sedan den slog till. Det är dock lite gungigt, upplever jag, överallt i mitt sociala liv just nu och då drar snurret såklart igång!

Privat: Jag hinner knappt träffa vänner. Jag orkar inte. Jag hinner inte heller träffa la sambo - jag sover när han kommer hem och han går innan jag vaknar.

Jobbet: Det är en del jag är frustrerad över, vilket jag uttryckt och sånt gör mig alltid ångestladdad sen. Ett uttryckssätt missförstods och nu snurrar tankarna om att fler saker missförståtts. Hur uppfattas jag? Borde jag tagga ner? Får jag kliva in här och säga ifrån? Och så vidare. Klumpen i magen, hjärtklappningen, öronsuset och huvudvärken bara växer ju mer jag tänker på det och tankarna går inte att stänga av. Jag har jobbat hela helgen och jag är så trött på att behöva vara involverad i personalfrågor......

Övrigt: Jag sitter i styrelsen för vår samfällighet i området där jag bor. Varför vet jag inte. Jag totalt flippar på folk som tycker och tänker men inte kan ställa upp i ledarroll när det behövs så jag räckte upp handen och tog tag i det. Problemet nu är att mitt liv ser bra annorlunda ut idag än när jag tog rollen. Idag jobbar la sambo 100%, jag 50% och därmellan har vi barn hemma 100%. Så jag hinner inte med och kommer behöva kliva av positionen. Jag var inte med på mötet och jag kommer inte kunna vara med på våra gemensamma städdagar pga jobbar då. Egentligen borde jag själv bara meddela att det är ohållbart men jag drar mig - det är att svika nån form av roll... Jag är ansvarsfull också. Plikttrogen.

Allt det här grundar sig i att jag, tvärtemot min egen mors analys av min svart-vithet, är så himla jäkla engagerad, brydd och vill se förändringar där saker inte fungerar. Jag är så utsmetad i alla färgregister och blir totalt dränkt av andra människors känslor eller oförmåga till känslor. Jag går inte med på näst bäst på jobbet (inte menat att jag ska vara bäst utan att vi som enhet ska vara bäst). Jag nöjer mig inte med halvdanheter. Det ska fungera bara. Jag vill vara en bra vän men minns inte dagar, missar födelsedagar, orkar inte höra av mig och minns inte vad någon sagt = mer ångest. Jag somnar ifrån mitt hushåll och mitt vuxenliv med la sambo = ångest.

Åratal av detta, det kan vara högkänsliga drag (någonstans har ju min äldsta son fått det ifrån liksom), har i alla fall gett mig en del verktyg. Ett är att jag inte ansvarar över andras känslor när de försöker, medvetet eller omedvetet, lägga över dem på mig. Min mor har varit expert på detta all my life offer för samma uppfostran som mig som hon är. Jag är verkligen uppfostrad till kvinna = jag ansvarar för allt. Men nej. Jag har bestämt att jag helt enkelt inte ansvarar för andras relationer längre och jag tänker absolut inte slåss blodig för exempelvis mina barns relation till sin släkt. Den släkt som vill stå dem nära behöver ansvara för detta helt själva. Vill man ses vet alla var de finns. FaceTime är också en fantastisk uppfinning. Jag har helt enkelt annat att göra och trots att jag är kvinna ränker jag inte göra allt känslomässigt arbete i alla relationer. Jag tackar min förlossningsdepression för kunskapen om att jag inte bör, ska eller kan ansvara för att andra vuxna normalfungerande människor sköter sig själva.

På jobbet blir det dock en annan femma. Där är jag i ledarposition kvällar och helger. Jag måste deala med personalfrågor, konflikter, rykten, skitsnack och annat som hör till på plats. Det är inte som på en sjukhusavdelning där jag gled in, gjorde mitt jobb och sen gick hem. Där jag jobbar nu är vi en familj, ett TEAM, runt de vi vårdar. Vi gör mer än bara arbetsuppgifter på ett pass och går hem. Och jag jobbar för lite för allt jag vill åstadkomma medan jag inte har återhämtning pga småbarn hemma. Likt högkänsliga personlighetsdrag har jag egentligen ett ENORMT behov av att vara ensam. När jag kliver in i ett rum dränks jag av alla andras känslor och detta krockar något enormt med min tidsbrist idag. Der blir ett myller av brus i hjärnan. Jag hinner liksom inte följa med i allas register av saker de vill säga, medvetet och omedvetet, så det bara susar. Och så hinner jag aldrig kliva ur suset så jag är totalt bränd i hjärnan just nu. Och det gör mig till en dålig vän och flickvän vilket ger mig ångest!

Jag är trött helt enkelt. Förbannat trött. Och på det är jag, trots att jag skiter i de vuxna runt mig, ändå ansvarig för mina barns känslor och frågor och funderingar kring framför allt släkt och vänner. Ettans vän ska flytta = sorg. Varför hör ena sidan släkten av sig men inte andra = sorg. Varför är mamma så trött hela tiden = oro. Jag är ju också en ilsken trött person = sorg osv osv.

(null)

Jag försöker rikta uppmärksamheten åt rätt håll för mina barn för jag vet inte rätt svar på varför och vägrar ljuga ihop svar. Här ligger all min kvarvarande låga energi - på barnen. De förtjänar det! Ettan vet direkt när man ljuger, han som också plockar upp ALLAS känslor. Han är klok han! Så att det gör ont...

/My

Aldrig nöjd
I veckor och månader har jag längtat efter att inte göra ett piss. Ni vet bara barnfri och bara ligga och stirra på meningslösa TV-program utan krav och måsten. Utan barn som bajsar och ska torkas eller slåss och måste kollas till. Well - idag är den dagen!

Igår blev jag sjuk. Bihålorna bultade och feber kom och gick. Jag jobbade administrativt med dokumentationsmallar på mig egentligt lediga dag och somnade som en stock när jag kom hem. Vaknade vid 19:30 och mådde mycket bättre så planerade att jobba idag också - hade vårdplaneringar bokade och massor av uppföljningar att göra. Vaknar 4:40 med 38,8 i temp, pulserande bihålor och ett huvud som väger bly. SÅ stel i nacken, kunde inte ens röra armarna utan att tårarna rann. Bad min sambo om Alvedon men han vände sig om och somnade. Satte genast igång att maila kollegor för att avboka dagen... Så dålig tajming. Dessutom jobbar jag kväll imorrn och hela helgen. Har ni hört om sjuksköterskebristen? Jo den drabbar oss också. Jag har hemskt dåligt samvete gentemot mina kollegor som nu måste rädda upp situationen. Så dåligt att jag lovat att jobba lördag och söndag i princip oavsett mående... Vi jobbar ju alla lite hängiga när vi har våra helger.

Nåväl. Nu har jag legat framför TV’n sen 08:30 och helt ärligt är jag rätt mättad med det. SÅ tråkigt! Sedan 11:00 har jag känt mig stressad av att ligga här. Det finns inget att se på TV som är värt att se. Man blir ju korkad av TV! Känns i hela hjärnan! Dessutom slösar jag tid känner jag. Jag borde minst städa ihop i huset. Men alltså. Jag har fortfarande feber och trots att liniment hjälpt nacken lite så känns den bra jobbig. Men ändå... Klockan tickar och här ligger jag. Jag har liksom dagligen, med få undantag, haft tusen saker att göra sedan 2013. Att jag är sjuk tar ju inte bort alla saker jag måste göra. Det hindrar mig bara från att göra. Sjukt stressigt. Jag skullle aldrig få för mig att be min sambo städa upp huset om han var sjuk så det är ju bara dumt men jag tror nog att jag, så fort jag kan lyfta huvudet utan smärta, ändå ska städa lite!

(null)

Hur gör man för att slappna av? Hur kan man spendera hela dagarna framför TV’n och må bra av det? Jag känner folk som gör det, alltså som har en TV på dygnet runt och hinner följa alla serier och se alla repriser. Hur!?! Jag måste verkligen lära mig!

/My